Att mötas av beskedet att man aldrig kommr kunna få egna barn, det var nog det svåraste jag upplevt i hela mitt liv. JAg har altid föreställt mig att jag ska få massvis med barn, jag har alltid velat ha en stor familj, men sen fick jag beskedet att jag inte kan få egna barn... Ja, det är klart det är en omställning.
Jag vet inte om jag är alldeles för öppen mot er nu, men jag berättar bara vad jag har känt och jag hoppas inte att ni ska ta det på fel sätt..
Och ja, för att återgå till frågan, jag vet att det finns andra sätt att få barn på, t.ex. genom att adoptera. Och det är självklart ett alternativ, men där och då när jag fick beskedet så kände jag bara maktlöshet. Och att jag aldrig skulle kunna älska ett barn som jag har adopterat, för det är inte mitt kött och blod. Det låter hemskt, men där och då kände jag så.
Jag vill poängtera att jag inte känner så idag! Det var bara min kropp och mitt psyke som var så skadat och jag var ledsen, men kanske väntar en överraskning här längre fram =)